I fredags fick jag åka hem, med en återbesökande blankett i fickan.
Jag kom hem och min kära sambo tog hand om mig fick mig ett aktivitetsarmband och en mixer av honom också (gulle han).

Kändes som att läkaren var lite osäker på om jag skulle få åka hem eller inte.
Men när han såg mig sade han att han tyckte att jag såg så pigg ut!
Jag hade då gjort mig fräsch och satte på ett stort smile när han kom! Haha

Åter till när vi kom hem så var det så skönt att vara hemma.
Att få "slappa" i sin egna soffa att kunna välja vilket mellan mål och soppa jag skulle äta, egna toan och framförallt vår egna säng. Och för att inte prata om kramar och pussar från både hundarna och guss?

Men det var även jobbigt.
Osäkert, jag skulle nu helt plötsligt klara av allt själv.
Vad händer om jag får ont, vad händer om jag mår illa? Hur ska jag göra med protein berikningen osv..
Här hemma har jag ingen jag kan fråga.
Men det har gått oväntat bra!
Träffade en kille som också gjorde denna operationen. Har jag haft jättestort stöd av.
Alla frågor jag har slänger jag ut till honom och får alltid bra svar!

Idag fick jag super ont i magen efter att jag ätit ett mellanmål.. förmodligen för att jag åt för snabbt! Spyfärdig..
Ajaj. Lade mig och sov en halvtimme och sedan ut på två promenader så gick det över!

Puss och kram